Orden är sagda av en patient som på grund av sina många olika sjukdomar är helt beroende av en väl fungerande vård. En vård där hen inte behöver använda den lilla gnutta energi som hen har för att samordna sina egna vårdinsatser. Eller för att känna sig lyssnad på, förstådd så hen kan känna trygghet och någon slags självständighet i hur hantera sina sjukdomar och påverka sin hälsa.
Orden är lika sanna för medarbetare som jag möter i vården. Vi politiker, och särskilt jag – tjatar om omställningen till god och nära vård https://skr.se/skr/halsasjukvard/utvecklingavverksamhet/naravard.6250.html
Det är en historiskt stor omställning som sker i hela landet och som får alldeles för lite, näst intill obefintligt utrymme i media. Den är alldeles nödvändig för att klara framtidens vård. Och framtidens vård behöver redan vara här. Mycket händer – men mer behöver hända innan vi kan erbjuda alla patienter en god, nära och trygg vård.
Många medarbetare jobbar väldigt aktivt utifrån God och nära vårdomställningen med att förändra och påverka sin egen arbetssituation och kvaliteten på vården för patienterna och många förändringar har skett och sker i rätt riktning. Det kräver många saker. För det första insikt om varför vi inte kan fortsätta bedriva vården som vi alltid har gjort, det krävs ett ledarskap som förstår det samma, och som har förmåga och mandat att fånga upp de idéer som kommer och kanalisera det rätt – så det kan bli verkstad. Det kräver självklart förutsättningar i organisationen och möjlighet att få resurser för att pröva nya arbetssätt.
Och det krävs att det finns tillräckligt med luft över ytan. Om man redan är på väg att drunkna av alla arbetsuppgifter, över oplanerad övertid och oro för hur man ska orka. Då är det omöjligt att också delta aktivt i att vara med och förändra. En annan väl använd metafor är att man behöver ha tid att ställa ner skottkärran för att kunna byta till ett runt däck i stället för det fyrkantiga.
Därför måste vi kunna hålla två saker i aktivitet samtidigt. Vi behöver arbeta intensivt här och nu med kortsiktiga åtgärder för att varje medarbetare ska ha utrymme och tillgång till ett synligt närvarande ledarskap för att kunna medverka och påverka sin egen arbetssituation.
Vi behöver ha mycket stor respekt för medarbetarnas privatliv. Det var länge sen vårdyrket var ett kall. Vi behöver arbeta NU för att bli attraktiva arbetsgivare. Omställningen handlar lika mycket om personalens arbetssituation som om hur vården blir bättre för patienter. Vi behöver lyfta och sprida idéer och genomförda förändringar av de medarbetare som faktiskt också trivs och aktivt deltar i omställningen.
Vi måste också jobba långsiktigt. Så intensivt vi kan med att utveckla för framtiden. Vi är och måste vara i ”görandet”. Vi måste pröva. Ett av de bästa citaten jag fått till mig i de ledarskapsutbildningar som nationellt genomförts för att klara omställningen är ”den som övar mest vinner”. Vi måste ha tillit till varandra, till medarbetarna, till cheferna och tillåta tester och prövande. Inte när det gäller byte av hjärtklaffar. Men andra arbetssätt och metoder för att bättre möta patienternas behov.
Framtiden är i morgon, om ett år och om tio år. Om vi säger och tror att allt ska ta lång tid att förändra då kommer det vara sant. Därför väljer vi i SiV att säga, göra och leda utifrån att förändring händer hela tiden. Vi såg det under pandemin. Förändringskompetensen finns där.
Vi arbetar för att utveckla flexiblare scheman och arbetstidsmodeller, löneutveckling som är värd namnet, tillit och utrymme i att planera sitt arbete. Eftersom vårdens system är i historisk förändring så kommer det att påverka medarbetare oavsett om man deltar i det eller ej. Förändring skapar ofta oro. Särskilt om man bara ”åker med”. Det är ytterligare ett argument för att det är viktigt att medarbetarna är en aktiv del av hur vi förändrar.
Dessutom görs detta i en tid där effekterna av befolkningsförändringar och medicinsk utveckling har gjort att vi är och blir allt fler äldre som har stora behov av vård – länge, men färre som kan arbeta och betala skatt. Dessutom är ju vårdsystemen hopplöst omoderna på många sätt, vilket gör det onödigt svårt både för patienter och personal. Vi utvecklar mobila arbetssätt, så vården kommer hem till patienten, mottagningar av olika slag där vi möter invånares behov samlat och nära, digitala lösningar så som KBT på nätet, vårdcentral på nätet, ungdomsmottagning på nätet, hälsocoacher, samarbete med naprapater och kiropraktorer, grön rehabilitering, livskunskap med hästar och vi förändrar arbetssätt som ska komma närmare patienters behov. Du kan läsa om en del fina exempel på www.regionvarmland.se/naravard
Nu är det valår. Media och oppositionsföreträdare får det allt oftare att låta som att det finns enkla lösningar för att klara framtiden. Det är inte sant. Det är lättare att få bra rubriker med sådant men för mig och för Sjukvårdspartiet är det viktigt att vara sanna. Det finns tyvärr inga enkla lösningar. Däremot många olika lösningar som behöver göras skyndsamt.
Jag är personligen väldigt ledsen och besviken över att det är så svårt att föra ut information om varför det ser ut som det gör i hela landet med vård och omsorg. Och vad det är för förändringar som hela Sverige nu står inför. Och som vi i Värmland arbetar intensivt för att genomföra. Om man inte vet varför då är det svårt att ha tillit och förståelse för vad som behöver hända och ännu svårare att avgöra om det som händer är rätt saker. Ännu svårare att påverka om man så önskar.
Däremot är jag väldigt tacksam och stolt över att vi denna mandatperiod, trots en historisk allvarlig pandemi, har lyckats att tillsammans med Värmlands sexton kommuner ta fram en gemensam målbild om vart vi ska förflytta oss mot God och nära vård, hälsa och omsorg. Denna har nu alla sexton kommuner samt Region Värmland godkänt, och i och med det förbundit sig att arbeta gentemot. Just nu arbetar vi för att ta fram en gemensam färdplan. Jag har äran att vara en av två med ledare i denna länsgemensamma referensgrupp.
Och under tiden händer massor.
När man är på väg att sjunka kan det kännas som det blir värre innan det blir bättre. Och jag är djupt orolig för att vi inte ska hinna bygga den nya båten i tid. Men fullt upptagen och dedikerad till att göra alla delar jag kan på denna viktiga båt, som vi behöver bygga för Värmland och värmlänningarnas skull.
Marianne Utterdahl
